End

Idag var jag på mitt sista möte hos psykologen

Tänk att jag har kommit så långt? Jag kommer ihåg första gången jag var där, gud va nervös jag var! Trodde min sista sund var kommen!

Men nu var det mitt sista, nja hon ska ringa i mitten av februari och stämma av hur jag mår. Annars var det sista gången. Eftersom man ej ska sluta när man ligger på topp utan där ska vara en bit kvar som jag själv får jobba med. Då kan livet bara bli bättre och bättre. Hade man slutat när man är på topp så kan det framkalla terapiberoende. Vi kollade av vilka målsättningar vi hade på första mötet och om jag/vi hade rott dem i land.

Jag ringer till vänner och familjen – Japp, det gör jag.
Bjuda hem gäster på middag – Nix, det har vi inte gjort ännu.
Träna 3 gånger/v – Japp, det gör jag J
Gå och handla själv – Ja, det har jag med gjort, fast med blandade känslor.
Laga mat – Jajamensan
Baka matbröd – Ja, frysen är full med gott bröd
Svara i hemma telefonen – Ja, med tvekan.
Skriva julkort – Nej, väntar till det blir jul igen.

Vi konstaterade även att: Sömnen har förbättras. Tänker och grubblar inte lika mycket. Tårarna kommer då och då, men inte som tidigare och de får lov att komma. Är inte alls så lättirriterad som innan. Har en kortare startstäcka nu när jag ska göra något, innan kunde det ta en heldag för att bädda sängen.

Så nu ska jag bli min egen psykolog och jobba med mig själv så jag är redo för arbetsträning…….. Önskar mig själv lycka till.