ÅÅÅÅåååååså, hur gick det då?

Är ni nyfikna på hur det gick på mitt spinning pass igår? Kan se framför mig hur ni har funderat och haft en sömnlösnatt. Ni hade kanske tanken att ringa mig mitt i natten bara för att stilla eran nyfikenhet och fråga hur gick det?

Fast riktigt så ”nyfikna i en strut” har ni väl ändå inte varit!

Hur gick det då? Jo då, jag var där och var med på hela passet. MEN när alla cyklar var upptagna och där kom in en till som ville vara med, då skulle jag kunna göra allt för att ta mitt pick å pack och lämna stället. Min ”livlina” såg paniken i mina ögon och gav mig ett lugnande tecken att sitt du kvar, du var här först och du har din plats. SÅ jag stannade kvar och genomförde mitt livs jobbigaste pass. Ja, passet varade i 45 min så var det grymt jobbigt, inte på grund av dålig kondis utan av att ångestattacken gjorde sig påmind (den kom redan under eftermiddagen). Jag var i nuet och andades i fyrkant, som några vänner har tipsat mig om.

För drygt ett år sedan genomförde jag ett 3 timmars pass och var enormt glad och stolt över det, men igår var det en helt annan prestation och jag var överlycklig.

Tänk vad en 45 minuter kan göra skillnad……..